Mats Kristiansson
Han som såg Källan

Idé

Han som såg Källan är en inte helt fristående fortsättning på Origon, som jag började skriva redan 2003 och har fortsatt arbeta med då och då sedan dess men aldrig fullbordat, framför allt eftersom jag de senaste åren varit mer intresserad av datorer och datorspråk som html, css och php än av att skriva lyrik.
Verket är alltså ännu under utveckling. Den här sidan är till och med klassificerad som idé, en sida egentligen ännu inte finns, vilket kanske inte är helt korrekt men enligt min mening inte heller helt inkorrekt.
Slutversionen, som kan tänkas bli publicerad vilket år som helst de närmaste decennierna, kommer framför allt att vara betydligt längre än texten nedan. Det är åtminstone tanken. Exakt hur lång Han som såg Källan till slut blir har jag just nu ingen aning om. Det handlar helt enkelt om att forsätta skriva tills verket är klart.
Texten nedan är alltså allt annat än definitiv. Den kommer att revideras om och om igen tills den nått sin slutliga form.
6 juni 2010.
Författaren.

Prolog

Han som såg Källan, en apsu djupare
än den han såg som Uruks furste,
blev ett träd gudomligare
än det han blev som Uruks furste.
Den nye dGish vilar
inte kilad fast på mörk lapis lazuli
men mörk på ljusa ark.
Öppna arken. Skåda hemligheten.
Dold som en tvilling i moderlivet
innan denne skilts från sin bror
underhöll den trädets inre oro,
lydig som en spegelbild,
när han som vaken och i drömmen
var stark som Livets Apsu
och svag som Dödens Edin,
när han som vaken och i drömmen
driftig och gudomlig segrade
och mänsklig, tvehågsen förlorade,
när han som vaken och i drömmen
yster som en tjurkalv stred
mot högre makter och mot lägre,
när han som vaken och i drömmen
dyster som en oxe kuvats
av lägre makter och av högre.
Sin-leqi-unninni: Sin, hör min bön:
Min måne, återspegla ljuset
från solarna hjälten slungat ut
i nagbus eviga gränslöshet.

Tavla I

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den första sade:
Jag är överlägsen alla andra kungar,
underlägsen alla andra trälar,
vanmäktig i min allmakt.
Jag skapar världar,
skapar deras undergång:
sådant är en furstes öde.
Jag är väl människa!
Då är jag ärkebagge i fållan jag vistas i
och nyfött lamm i samma fålla.
Min kropp är väl av lera från Apsu!
Då är jag inte dold i Tystnaden
men synlig på Stäppen.
Jag kallas väl dGish-gín-mash!
Då är jag blott en dödlig halvgud
och väger blott en shekel.
Och detta är nisirtun min:
Vanmäktig Ärkefurste.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den första.

Tavla II

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den andra sade:
Torr är stäppens krona,
fuktig dess läppar.
Sandig är svalgets djup,
himlen blott en spricka.
Och detta är nisirtun min:
Ökenvandring.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den andra.

Tavla III

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den tredje sade:
Den dagen du bröt budet
bröt du också brödet.
Du tänker inte längre fri
men i salivens bojor.
Du äter eller slukas hel
under solens tvilling månen.
Själv en tvilling undrar du:
liknar jag glödande kol
eller är jag som stäppen död?
Denna salta flod är över oss!
Ropa så i skymningen, min vän.
Min fiende, ropa så i gryningen.
Och jag ska finnas vid dina fötter,
där du handlös lufsar kring.
Och försöker du i tanken höja handen
ska jag trampa denna tanke ned i dyn.
Och trampet skall jag krossa,
och krosset skall jag skingra
och i glömska hölja.
Och om du ännu lufsar kring
skall jag ur mörka Edin mana fram
vadhelst som hejdar detta lufsande.
Och detta är nisirtun min:
Träldom under Månen.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den tredje.

Tavla IV

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den fjärde sade:
Mina hårda knogar sänker jag
i dina mjuka tankar, veka känslor.
Du kan inte fly, inte värja dig.
Du mörknar med din omvärld,
splittras till dimma bland fjärran minnen,
magiska riter, glömda tecken.
Och detta är nisirtun min:
Fördärvaren Tiden.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den fjärde.

Tavla V

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den femte sade:
I den heta vilsenheten: jorden, hålorna,
där varje källa söker sina vener,
varje vatten sina gåtfulla fränder,
men lömska förråder sig själva,
bruna skälver som åldrade liar
i skjul där döda kronblad dväljs
och röda tårars skuggor.
Och detta är nisirtun min:
Törst.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den femte.

Tavla VI

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den sjätte sade:
Vill du veta? Vill du glömma?
Vill du vara gud oändlig
eller människa förgänglig?
Dina båda sidor tär dig
förråder dig i stormens brus.
Och detta är nisirtun min:
Tvetydighet.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den sjätte.

Tavla VII

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den sjunde sade:
Du solens stjärna, månens öde,
låt mig rannsaka dina murar.
Är de ännu såsom Uruks,
må du förbli såsom detta bålverk.
Men är de såsom sand i stormen,
må mina kalla strålar hejda din hetta.
Och detta är nisirtun min:
I Avgrund Fången.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den sjunde.

Tavla VIII

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den åttonde sade:
Såsom du nuddat min glänsande yta
känner jag dina ärgade vener.
Du är jag och jag är du.
Alla flöden, alla dammar är vi,
ormens tunga, tungans offer,
begynnelsen och änden,
födda ur varandra, dolda i varandra.
Och detta är nisirtun min:
Vattnets Väsen.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den åttonde.

Tavla X

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den tionde sade:
Du söker livet såsom vissa söker kniven,
döden såsom vissa söker mjölken.
Kanske finner du din andra hälft.
Kanske förenas du med denna halvman.
Säkert finner du jorden dina fötter trampat.
Säkert förenas du med denna flod.
Och detta är nisirtun min:
Livs- och Dödselixir.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den tionde.

Tavla XI

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den elfte sade:
Jag kommer till dig
när du inte längre kommer till mig
och lämnar dig
när du längtar efter min doft.
Min inre äng blir din,
din yttre dold som du.
Och detta är nisirtun min:
Drömmen om Ängen.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den elfte.

Tavla XVIII

Och dGish sade:
Jag ska dyka i min inre brunn,
söka källan till min inre oro.
Därpå dök han, sökte tills han fann
en vilja som inte var hans.
Och den artonde sade:
Det sista hygget
och den sista floden
och anar jag (blott anar)
Tandens tid.
Det sista och rullar
och anar jag (blott anar)
Randens tid.
Den första och skuggor
och anar jag (blott anar)
Andens tid.
Den första stunden
och den första timmen
och anar jag (blott anar)
Tankens tid.
Den första vågen
och den sista klippan
och anar jag (blott anar)
Strandens tid.
Det sista hygget
och den sista floden
och anar jag (blott anar)
Tandens tid.
Och detta är nisirtun min:
Slutets Början.
Men dGish sade: Vik hädan!
Du är du och jag är jag.
Och hädan vek den artonde.